
Jimi T Saint är mitt namn. Aletheia är mitt projekt.
Musik och poesi är mina främsta språk
– i Aletheia låter jag mitt varande ta form.
Kontakt:
Skogsfadern
I ed
till dig tillgiven
i ömhet
och omvårdnad
min främsta storge
(στοργή)
Jag åtog mig ett uppdrag
skrivet
från himlen
på stentavlan
innanför tröskeln
till min själs
djupaste rum
därifrån hämtade jag upp det
och skrev ut det
med blod
på en bergvägg
någonstans
i Järna socken
att skydda,
trygga och
att älska — στέργω (stérgō)
av allting jag gör
och kommer att göra
finns det alltid
en återgående
absolut mittpunkt
min hestia (Ἑστία)
med hettan och Taborljuset
eldstaden
som allting annat
kretsar runt
hur
elden kommer att värma
hur
ljuset kommer att lysa
kommer att reflekteras
mot allting annat
jag gör
Faller han,
släcks mitt ljus
och jag målar över edskriften
med anatema
och förkolnar i exilen
Det band vi har
är band
av det mest slitstarka
som finns
det är av Ljus
arv
DNA
som min själs
gravitationscentrum
dras jag återkommande
åt mitten
i kärleksfulla
cykliska
processer
men han
är
de facto
avskild från mig
så som jag
är avskild
från honom
han har
sin egen ritning
sin väg
och delar av den
allt fler
allt större
allt avlägsnare
är utan mig
Vi möter världen
som två skilda individer
inkastade
i samma rumtid
men i olika
nu
Jag ska rusta
honom
för hans
nu
så att han kan vandra
sin
väg
tryggare
och starkare
än jag.
Jag önskar
att han ska se på mig
som någon
att följa
utan att förlora
sig själv
Jag bestämmer inte
vem han
ska bli.
Det lärde jag mig
den hårda vägen.
Jag visar honom
vem jag är
jag visar honom
skogen
skogen
det yttre
och inre
jag visar honom
hur
man går i skogen
jag visar honom
ärrbildningen
visar honom
greppstyrka
och
det döende
ressentimentet
i strypgreppet
jag visar honom
suveränen
självägarskapet
friheten
från rädslan
friheten
från dödens makt
individen
som står pall
som ingriper
som utmärker
ansvaret
med innehåll
som smular sönder
totalitären
Skogsfadern
har
lösgjort sig
Skogsfadern
breder ut
ansvaret
genom världen
men utanför
det system
som ständigt matar
logismoi (λογισμοί)
Jag ödmjukar mig
och fäster blicken
gör armhävningar
till Jesusbönen
Askesen här i
Dala-skogen
är inget mål
det är medlet
för kärleken
till min nästa (αγάπη)
och framförallt
till min
främsta
min storge (στοργή)






