Du Och Jag I Rödskiftning

Vår kärlek
var en blodröd ros
vid händelsehorisonten

en så vacker ros
i rörelse
mot
singulariteten

en glödande skönhet
en brasa av kärlek
där vi brann
i våra önsketänkanden

så vilsna
utan utrustning
för att kunna läsa
terrängen

utkastade handlösa
ur limerencen
desorienterade
rörde vi oss
utifrån bästa
förmåga
vi rörde oss
mot
det vi kände till
vi rörde oss
mot
det svarta
hålet

tiden saktade ner
sekunden frös
precis
innan den
stannade

det var
Vi
min älskade vän!
vi försökte,
vi gjorde vårt bästa!
men vi rörde oss
fel
när lugnet
skulle tryggas

Vårt
kära
Vi
det sprakande
röda
Vi
Vårt ljus
tonades ut
skingrades

tills vi
var
borta